tankar..

Sitter i min käraste skola Fredrika Bremer och försöker få tiden att gå fortare. Ska iväg och träffa en kompis och kan inte åka förns 15:23 bussen, spännande va? Känns onödigt att åka hem också eftersom jag bara hinner hem och vända iprincip så nu lägger jag ner massa tid på denna söta blogg.

Finns ganska mycket i livet som man, iallafall jag måste tänka på nu. Skolan såklart, men den är ju som den är. Jag har gjort mitt val och tänker verkligen inte gå om ettan för att byta kurs. Jag trivs i min klass, värre är det väll med att trivas i själva skolan med lärarna och så men det är whatever, jag ska inte byta eller så. Tänkte mer på alla miljoner läxor vi har. Hade ju prov idag btw, det gick faktiskt bra. Jag är säker på att få G iallafall men hoppas verkligen att det blir VG. Har prov nästa torsdag också i företagsekonomi och jag förstår ingenting! Jag vet att jag brukar säga det ofta, innan varje prov och när jag gör uppgifter men jag lovar jag förstår absolut inget, nada, nothing! Var på resurs tiden för att lära mig lite mer nyss men njae, finns inget som sitter 100 än. Får plugga på det senare, orkar inte med att plugga mer idag.

Sen var det handbollen ja. Jag blir junior nu och kommer med väldigt stor säkerhet inte spela med mitt gamla, käraste, älskade lag Haninge Hk F-92 som jag har tusentals minnen med. Finns inga som jag skrattat med så mycket som den gruppen. Jag har spenderat ungefär all min tid med dom sen jag var 6 år, 6 år!? Det är alltså 11 år nu... Sjukt lång tid. Jag har tränat med dom tre dagar i veckan och haft matcher två dagar i veckan. På sommrarna har vi haft Ekencup och Partillecup och så har vi tränat tillsammans en gång i veckan. Nu då? Jag vet, jag känner det på mig att många kommer gå till andra klubbar vilket jag tycker är bra eftersom man borde göra det om man vill satsa, eller jag vet inte. Det går ju skit bra att satsa i Damlaget i haninge också men det känns itne som det är många som vill det. Jag vill det, på ett sätt vill jag det mer än allt. Jag vill så sjukt gärna att allt ska vara som förut. Haninge F-92. Det är omöjligt, det kommer aldrig bli så igen och det känns förjävligt. Tror jag ska lägga in tusentals bilder sedan när jag kommer hem på oss, från när vi var små sötungar och från nu, när vi är större. Sorgligt detta, men men. Bara att acceptera tror jag, det är dags att göra det nu. Själv vet jag inte vad jag ska göra, ska nog testa runt i något/några andra lag. Om jag inte känner för något så stannar jag i haninge och hoppas på att dom flesta gör detsamma så att jag får spela med mina tjejer.

Nu vill jag inte skriva mer, ska lägga mig på en soffa och somna en stund.
Ha det fint sålänge,pussarochkramar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0